Usch! Nu mår jag inge bra. Nu börjar allting bli verkligt. Det känns som att jag måste hålla igång hela tiden för att inte falla tillbaka till ledsamheten. Att jag hela tiden måste ha människor omkring mig för att inte vara ledsen. Men hur kommer det bli när jag flyttar in permanet? Då kommer jag vara "ensam" mer eller mindre 24/7. Vad ska jag göra då? Jag kan inte dagligen räkna med att någon av mina vänner kan vara med mig eller prata med mig. Dom har egna liv, egna pojkvänner vissa t.o.m egna familjer och då vill ju inte jag ta upp deras tid med mina behov...!



Sen blir jag så less på att allting alltid ska vara mitt fel. Vad som än händer är det ändå för någonting jag har gjort. Jag blir så frustrerad, less och ledsen!



Nä nu ska jag ut med mami och älsklingen!

Toodels