En liten fråga till mig själv: Varför insisterar jag att gång på gång läsa din blogg? Den är inte ett dugg intressant, snarare tragisk. Jag tycker hela du och ditt liv är tragisk, det har jag alltid tycket. Så varför måste jag läsa din blogg?!                        (FisLisa, du vet vad jag menar!)



Sen vill jag också säga. Missuppfatta mig inte nu! Om jag dör, hur är oviktigt, så vill jag inte att folka ska skriva en massa inlägg om hur saknad jag är. Man kan nämna någonting litet lite då och då när man är saknad .. Men inte hela hela tiden en massa långa inlägga om ens liv och allt där till. Det är någonting jag verkligen stör mig på. Som när man var yngre och någon dog kunde fler flera stycken göra en "minnes"-lunar (?om det nu är så det heter) om den här personen. Kanske det mest irriterande var att det var inte bara en utan det kunde finnas uppemot fem stycken olika om samma person...




Den slutgiltiga frågan: Hur kan en människa man inte känner göra en lycklig? Hur är det möjligt? Hur kan en människa man inte känner cirkulera bland tankarna gång på gång, dag ut och dag in? Hur är det möjligt?!



Nu blir det sängen med Kira och Bones :o)